De tre sorterna
- Låtsastidningsmakare. Mallar för födelsedagsskämt och spratt. Ofarliga så länge resultatet aldrig tas för nyheter; oanvändbara för en redaktion.
- Allmänna AI-skribenter. Verktyg som gör flytande text av en prompt. De skriver om vad som helst, och det är problemet: de skriver också om sådant som inte har hänt. Utan källor kopplade till texten har en redaktör inget att kontrollera.
- Leverantörer av utkast till redaktioner. Tjänster som förbereder material kring ett definierat uppdrag utifrån insamlade källor, levererar det med källorna och lämnar publiceringsbeslutet till redaktören.
Vad ett publicerbart utkast behöver
- Källor och kontroller kopplade till materialet, inte ett löfte om att kontroller skedde någonstans.
- Ett tydligt besked om vad som automatiserats, så att redaktionen kan märka materialet som dess jurisdiktion kräver.
- Bilder med rättighetsinformation.
- Ett sätt att ta emot rättelser efter leverans.
- En licens som säger vad ni får redigera, var ni får publicera och om källhänvisning krävs.
Vad ni bör undvika oavsett verktyg
Publicera inte en text som påstår något om en namngiven person om inte en människa har verifierat det mot en källa. Låt inget verktyg publicera direkt på sajten. Förväxla inte flyt med korrekthet: ju mer självsäker prosan är, desto noggrannare bör den läsas.
Så fungerar det i Doxx
Doxx är den tredje sorten. Det skriver inte era nyheter; det förbereder utkast kring en ström och levererar dem för redaktionell granskning med källor och kontroller och med bildförslag. Automatiserad generering används och redovisas. Redaktionen redigerar, lägger till egen research, avvisar eller publicerar under sitt eget namn, med reglerna för källhänvisning angivna i innehållslicensen.
Jämför ett Doxx-utkast med sina källor mot vilken generators resultat som helst på samma ämne.